Jag kan se på tre sätt igenom mitt sovrumsfönster

På smutsen som ingen orkat torka av
Mina fingeravtryck och handavtryck finns kvar
Någon kanske vill minnas på något sätt ändå
Men jag vet att \'någon\' inte är jag
Minnen kan jag helst glömma innan de fastnar
Och tvingar sig att stanna kvar

I spegelbilden som speglas i fönsterglaset
Ser jag mig själv eller någon jag förut hoppades vara
Jag ser alla fel och raderar det knappt existerande bra
För att ge livet en mening \'förbättra\' allt det fula
Men ibland ser jag lite annorlunda ut
Och bortser från komplexen en minut
Och vädjar att bli bättre
Mest för din skull

Vyn utanför fönstret är den tredje jag ser
Ibland struntar jag i den helt
För jag vill inte se kylan
Eller solen
Eller något alls
För att jag vill aldrig gå dit ut
Där finns dem, och jag föraktar dem
För de lät aldrig mig och dem bli \'vi\'
Och nu börjar jag snart gråta
Jag har ingen anledning att förlåta...