vi kom nästan samtidigt
till kyrkogården
du lite efter
kände du ville vara för dig själv
våra gravar var nästan intill varann
jag tände ljusen på gravarna

forsatte till minneslunden
till den plats vid sjökanten
som är så vacker
i dag hade jag min ryggsäck
med kamera block och penna
det var länge sedan sist

i ögonvrån såg jag dina blickar
du undrade säkert vem jag var
som stod vid den stora stenen
med kameran
när du trodde jag inte såg
var dina blickar undrande
när block och penna kom fram
var du försvunnen

när jag gick stigen upp mot vägen
hör jag ljud
ser upp mot himmlen
en hel flock starar
flyger över mitt huvud

känner inom mig
må det inte bli lika kallt i natt
var ska då fåglarna få natt vila

anits 24 mars 2008