När jag gick vidare blev mina syner dina i tillbakablickar
När jag inte såg vad som var fel förvirrade jag oss båda
När du ljuger för mig blir mitt behov av närhet starkare
När jag försöker att komma närmare verkar det som om du redan är någon annan stans

Jag måste tala tydligare för att tänka på samma sätt
Jag måste sjunka för att hålla mig borta

När du ber blir min skuld tyngre
När du stänger in dig ljuger jag ännu mer
När jag skadar mig själv ser du bara på
När du vägrar glömma mig försöker jag le, men jag gråter

Kan du tänka dig
Behövandet av sanna ord växer som en mur
Kan du tänka dig
Farten av händer som puttar mig och får mig att falla

När jag börjar känna igen mig hittade jag vägen till tomhet
När jag börjar att stirra låter du mig inte se på dig
När jag börjar att verkligen försöka se din insida
Insåg jag att jag nu inte är oförstörbar?

Jag var sämre hela tiden
För om och om igen ljög jag

När du viskar ska jag inte vägra
När du ber mig kan jag inte fly
När du puttar mig ska jag inte vägra att falla
Bara när du ber mig på dina bara knän ska jag inte såra dig mer
När jag börjar blekna ser du bara på
När jag börjar gråta ser du bara på
När jag försöker förstör du för mig
Gör det igen

Jag var inte trasig från början
och ska inte låta mig vara trasig i slutet
Jag hör att du blöder
men jag vet inte om du låtsas

Även när jag sover är jag orolig över din framtid
för du måste släppa in dig själv
Jag väljer guldet, och mitt hjärta blir till guld
Det är en anledning varför det inte slår i takt
Jag säger i en viskning; lämna mig inte. Lämna aldrig mig.