På fjärran stigar
har jag vandrat i många år
utan att se något slut.
Har inga tårar kvar
bara en längtan att få gråta.
Hade en dröm
och såg vägen jag skulle gå.
Långt borta hör jag Paul Anka
som sjunger, My Way.
När jag sletar på kartan
ser jag mina vanringsstigar
som ett enda virrvarr.
När jag började gå
fanns ingen gps!
Men det skulle vara bra
att ha en nu.

Jag har siktet mot horisonten
kanske kommer jag fram i kväll!
Men när jag ser gryningsljuset
har någon satt upp en ny horisont.
Tom Jones står bakom och sjunger,
Green, green, grass of home.
Ska kanske gå tillbaka
och höra efter vad karln menar.
Men ser jag tillbaka
har någon satt upp ännu en horisont.
Det är bara att lyssna på Anita Lindblom,
när hon sjunger, "Sånt är livet!"
På fjärran stiger har jag vandrat
utan att se något slut.