Jag känner inte dina konturer du är som en suddig gestalt

Du har ett hål i magen och jag håller mina händer över din bröstkorg

Du är sorgens syster

Jag försöker spegla dig i mig och en reflektion passerar genom min kropp

Du är inte nåbar eller handfast dina vener är trasiga och du läcker ut blod på min persiska matta

Kom så ska jag hela din varelse med lenhet fylla igen groparna i ditt såll

Hela din själ där skärvorna är som vassast

Så du får tillbaka nya bitar att befästa i jämna sprickor

Så jag kan känna dig åter vara klara du