jag gick sönder i din ficka

jag säger inte att jag var hel när du placerade mig där
jag säger inte att du personligen hade isär mig
bara att jag trasades sönder
trots värmen från din hud

och även då du inte står skyldig till någonting egentligen
är det skönt för mig att säga att du är förlåten
för du kunde inte hjälpa mig
därför kan jag skratta nu medans jag låter allting rinna iväg

och mina ögon gråter morgontårar ibland, av saknad till dig
fast mina ögon hade mått bättre om jag hade blundat från början

och du var mig trogen i min otillräcklighet
från första dagen till den sista
och du förvarade mig i din ficka för att ha mig kvar
men utan att se efter hur jag hade det
det var där jag gick sönder

och det är jag glad över
jag är helare nu i min ensamhet