Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Människans dilemma

Den hand som dräper
är samma hand
som smeker en kind.
Någon som gläds
över någons död,
kan känna samma glädje
för ett nyfött barn.

En som älskar
kan vara lika snabb till hat.
Någon som ler vänligt
kan i nästa stund se dig förblöda.
Någon du känner avsky mot
kan vara den vän som du söker.

Döm ingen på förhand
lyssna till den som vill dig något.
sedan kan du fördöma och förkasta.
Kanske är den som du föraktfullt
inte vill kännas vid
som en gång kommer till dig med tröst.

Livet är inte bara ett rakt spår framåt
det är ingen parad med mässingsorkester.
Det kan lika väl vara en symfoni i moll
en ouvertyr spelad av orkester utan noter.
Dirigenten är kanske döden
men livets herre står bakom.
I det djupaste mörker finns ett ljus
du behöver bara söka efter det.

Stanna upp i vardagen ta en paus
ge dig tid till kontemplation.
Bättre med eftertanke
än med ett solkigt eftermäle.
En dödsruna kan vem som helst skriva
för den döde kommer inte tillbaka
för att klaga.

Den som dräper
kan göra det till vilken musik som helst.
Någon som smeker ett barns kind
kan gjort någon illa dagen före.
Du är den du är, en medmänniska
en medresenär i det som är livet.
Allt kan du missta och mycket kan du förlora
tilltron till det goda i människor
som för ett ögonblick kan gå i krasch.
Bara dig själv kan du lita på
men det som är din hjärna
kan på ett ögonblick förvandla dig
till ett vårdpaket.




Fri vers av M M Mannheim VIP
Läst 342 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-28 22:33



Bookmark and Share


  Håkan Tendell
Det här var verkligen en text som fick en att tänka efter. Välskriven och välfilosoferad.
2008-03-28
  > Nästa text
< Föregående

M M Mannheim
M M Mannheim VIP