I den vackra tiden är hon stående med sitt hjärta i sin hand.
Hennes blod sipprar ned mellan hennes fingrar men lämnar inga spår.
Slagen från det svaga tondöva hjärtat är stilla.
Hennes andra hand söker strävande efter hjärtats rätta plats.
Hjärtats och hennes egna kammare.

Men med lugn i sinnet öppnar hon sina blanka ögon och ger världens sitt leende.
Hon låter sin han släppa taget och hennes blod drar med hennes hjärta ner.