Det sägs att även tuffa cowboys är en produkt av genetik
och social närmiljö och jag minns
när den förr så ömma skymningen
förvandlades till skrämmande mörker
över den vilda prärien bakom vårt hus

det var den sommaren som mamma förklarade för mig att jag
och min bästa kompis Emil växte ifrån varandra
men i själva verket blev jag bortvald och kastad
till ödemarkens vildar till förmån för andra stammar

och Emil byggde alltid häftigare Legoskulpturer än mig
och jag blev plötsligt medveten om livets sköra byggstenar

jag var för ung för diligensen till stan
och för gammal för lekplatsen vid berget
och jag började filosofera vid allt för tidig ålder

samma sommar åkte vi till High Chaparal där
jag och Sheriff Farsan gick en av våra första psykologiska dueller
och jag revolterade med Smith and Wesson och vått knallpulver men sköt inte bara lösa skott
min allierade ”Morsan” tog som vanligt sin avkomma i försvar
mot patriarkatets och hierarkins kavalleri och som alltid medlade hon till vapenvila inom blodsunionens ärftliga inbördeskrig

farsan hade ingen lätt uppväxt under efterkrigstiden,
bland nybyggarkvarteren på söder
hans pappa var en auktoritär och avundsjuk smidesarbetare som
spenderade sina arbetsdagar i ett brinnande regn omgiven av kall, död materia
men farsan är och har alltid varit okej
trots sina humörsvängningar och stränga yttre har han ett varmt, kärleksfullt hjärta
farmor var en pianospelande hemmafru som var neurotisk men välmenande och kärleksfull
morsan sade alltid att farfar förändrades och blev mycket mjukare när jag och min bror föddes
jag mins honom som en boxande, kärleksfull björn Farfar som hejade på HIF

denna fotbollsklubb som skulle bli vår plattform, vår bro mellan generationerna
i strukturernas och de individuella egenskapernas ömsesidiga växelverkan
och nu efter mina psykologiska högskolestudier kan jag betrakta barndomens dueller ur en mer civiliserad synvinkel och jag har förlåtit Farsan för hans vilda västern humör som dock skulpterat mig till vissa oönskade beteenden

men jag säger som Morsan” Ibland måste man älska en person för den han är, och inte fokusera på vad denna inte är

nu har jag min Smith and Wesson säkrad i mitt hölster
och ibland ser jag en av farsans gamla västernrullar
och revolvermännens färglösa ansikten
tycks nu ha mer än en färgskala


Pappa

vit flagg!


jag älskar dig