Så ringlar sötman fram i gyllne dräkt

och lenar läppars brist på sagda ord

strax svalkas feberns hetta vid vart bord

som varje frossa i sitt rus har väckt

Trots tankars dvala har ej febern släckt

vad värmens yra lockat ur den hord

av drömmar natten hälsat till vår jord

och livet driver framåt, lätt förtäckt

Då surrar biet fram i vårlig vind

och plötsligt tycks all kyla längre bort

när lekfullt vindar värmer sig i dans

ty väntans tid blir ändå ganska kort

när köldvåg väger honungs sötmas glans

som smeker livet på dess rosenkind

©  Birgitta Wäppling, 1 april 2008