Jag blir så himla trött på honom
Han bara mal och mal och kan
inte lyssna ens en sekund innan
han själv rycker in
Man känner sig helt nonschalerad
Nästan som vore man en spegel

Men min kvinna ler så snällt och hummar med
Och när jag till slut drar mig undan
stannar hon kvar och lyssnar på hans
eländiga namndropp och stora bravader

Vad är det för fel på mig?
Han är ju ändå vår gäst?
Men jag står bara inte ut att lyssna
på någon som vägrar att lyssna
på någon annan
Och tycker gott min kvinna kunde lagt
sig till vila vid min sida en stund...

Vad är väl kärlek?
För mig är det att den älskade
alltid står i centrum
för min uppmärksamhet
Även när vi är med vänner
Är jag för krävande
För min kvinna är det tvärtom
- när vi är med vänner försvinner
jag