Jag hatar när solen går ner
ser ni inte hur mörkt det blir
när jag slår igen dörren så hårt
att både lampan och hjärtat
slår i golvet och går sönder

men jag har sprungit på ett
trasigt glasgolv så pass länge nu
så jag har redan skurit upp fötterna
och hoppat framför tåg flera gånger om

och det enda som hände var att
min bästa vän fick cancer och
jag fick flera ärr på min högra handled.

att vara en såpdubbla är inte så lätt som
man kan tro
och bara för att man bor i ett i-land betyder
inte det att man inte lider

men den dag jag är borta, vilket blir
samma dag som du försvinner
oavsett om det blir cancern som tar dig
eller om du bara dör i sömnen om 86 år

så kommer mitt blod på glasgolvet försvinna
och alla stackars pojkhjärtan vi krossat
var för sig eller tillsammans kanske kommer att läka

jag undrar om du någonsin tänker på döden
jag minns en gång när jag fotade dig, när vi var på kryssning
och du satt helt ensam i en danssal med din drink
min stod brevid, men eftersom jag fotade så stod den halvtom
brevid dig, som din dejt bara lämnat dig ensam där
på dansgolvet

och jag kom på, att du kommer att vara ensam igen
jag kommer lämna dig med två drinkar igen
men gud vet, om jag kunde ta din cancer och göra dig frisk
så skulle jag
jag har redan tagit självmord i mina tankar så många gånger
så att jag skulle inte ens sakna det

och du skulle få leva ditt liv med din danska pojke
och jag skulle fortsätta färga håret med gud
regnbågen kanske blir jag
eller du, kanske var den din sen du föddes älskling

jag är ett stort jävla ego
förlåt
varje gång solen går ner tänker jag på dig
och tejpar, syr, kristrar ihop mitt hjärta gång på gång
skyddar det mot cancern
men det verkar aldrig hålla