hårda ilskna utslag

får huden att falla
mot golvet
likt kläder

och du står plötsligt framför mig igen
i hallen
ditt huvud på sned
dina rörelser
som en opera i december

mina fantasier försvinner
bleknar bort

och jag är knivskarp


och naken

är du redo för mig




¤




och hon klär sig i vin
men är så mycket vackrare i vatten



¤



ingen känsel
men jag
masturberar sakta, försiktigt

ingen känsel, men jag
drar bak förhuden
fascineras
av köttblommans

glans

ingen känsel
men jag kommer

fram

bara för att glömma
varför jag skulle dit



¤



och i mörkret bredvid sitter en flicka
på knä
leker med pavlovs hundvalp

ser upp mot väggen
skuggfigurerna där, hur de
leker med varandra

hennes föräldrar
hennes far

hon ser mörker utvidgas
hon håller andan

och stryker sin valp medhårs



¤



jag imponeras av henne
hur hennes ord
verkar hänga ihop
inte darra
inte dölja något




"incest", säger hon

och det är så självklart på nåt sätt,
att jag inte förstod det innan




och jag tränar på henne
lite senare
när vi pratat tillräckligt länge
om hennes förflutna:

jag utforskar öknen på hennes rygg
låter tungan
följa guppen i ryggraden

rispar med naglarna mot hinnan
som döljer hennes blod



¤



någon är precis bredvid dig
någons andedräkt
viskar om vin och vatten

om att själen existerar, som ett väsen
som ett spöke
som följer dig vart du än går

men samtidigt
är alla
för långt borta

för att du ska höras



¤



jag ser färger

purpur
blåskimrande mjuka blixtar
som bränner genom hjärnan

tänker att jag
inte är
bra för dig,
inte egentligen


våra vita ansikten
och svarta munnar

jag ser färger i åtrån

stråk av solens lyster
himlens hjärta


i de svaga soldaternas ansikten
faller havet, våra ofödda
barn

och för ett ögonblick äger jag hans
grova händer
hans dofter

hans vilja att tränga in i dig

igen och
igen




¤



en dikt tog mig hit
men nu
vill jag bort härifrån

detaljerna
du mindes så väl

orden som lekte ovanför rösten

fick mig att stanna,

fick mig att återkomma
till dina berättelser



¤



jag minns hur du
slet isär bilderna
vi tog av varandra, nakna och blöta
mitt hår
krullade sig i nacken

ditt skratt över min kropp

och du hade inte
rakat dig

prickarna på din känsliga hud
hårsäckarna som ömmade

mellan dina lår



och jag sluter ögonen

ser cigaretterna dö i askkoppen
hör bruset
från den våldsamma staden

och jag bär
mitt våld i en plastkasse

en flaska med vin

en flaska med vatten

och kondomerna,
vilken smak du än vill ha



¤



du berättar
om dessa somrar:

danmark och blått fluorcensererat ljus
de rosa drinkarna
med små plastsvärd i,

en stank som började i hans besvikelse
över sig själv

förföljde för alltid hans barn

liksom detaljerna;
sprickorna i taket
en speciell lukt, den likbleka färgen
på hyttens gardiner


och ni passerade gränserna som veneriska sjukdomar;
besvärade men med högburna huvuden

och barnen
är äldre nu

ritar 8:or i ett block, tänker att
allt går i cykler
men att de flesta glömmer första cirkeln
när de förförs av den andra



¤



jag förstår inte hur,
men hon ler av tanken


och jag blir kär i henne

så våldsamt förälskad
i den skadade kroppen



¤



jag begär inga minnen av vin

men jag kom ifrån vatten

och sakta träder en bild fram
hur vi drunknade en gång:

hur vi drack varandra


och inte behövde andas längre