dina kinder, min horisont

och om jag tappar tråden
så är det bara

att blunda






ett två tre, let's begin!








~ TIO (nedräkning)



fröken H rullar mellan läpparna
och möter mig
i en kyss,
tungan testar tänderna, räknar dem

det är en bra dag
jag håller apokalypsen på avstånd
men min feber, vapendragaren
som häller upp
shot på shot, säger:

ge mig ditt whiskyansikte
ge mig din säd


och skyskraporna står givakt
mot himmelsblå tavla
som soldater
raka i ryggen
blicken hårt fixerad
på något som värker
som bultar

och jag kan se klart nu:

ett svampmoln under tystnad
och par som håller i hand, betraktar ljuset

åh gud, det är så vackert


och jag ska hålla om henne,
sluta murarna kring henne
tills döden infinner sig

tills hjärtat stannar

och klockan somnar

tills ljuset tränger in i våra kroppar
och frigör våra drömmar
om att aldrig vakna igen




jag ska gör allt det, men först

ska jag röka klart
den här förbannade cigaretten





~ NIO (nej, vi skippar nedräkningen)



jag slits isär
av varje pianoklink
av varje sagofigur
jag porträtterar i din säng, älskling

naken
med bara den trånga kavajen
och haschet som brinner i håret

och pinsamheten som träder in
träds över mitt ansikte
en sorts röd färg
och allt blir slow-motion
när penetrationen äger rum

oskuldens tid är förbi
en flämtning att dö för

och tempot
i mina banor


trubbas



av


som mitt stånd

avståndet

som ligger med oss
kommer snart
kommer snart

och det är så skönt

att slippa
sitta ihop





~



och det finns en väg, mister
om du ursäktar
att jag håller hatten i handen
som en riktig oliver twist

det finns en väg, mister
runt kropparna på sängen,
förbi lasterna
och genom havet som leder in
till hennes
varmaste punkt



en skåra ingen når





en skåra uppskuren


ingen når




det är för långt dit helt enkelt,
vi hinner alla dö innan



och visst hade jag rätt som vanligt,
när korten lagts på bordet:

manssläktet svek
kvinnorna förblödde

och världen gick under

medan eldflugorna
och deras dans i natten, deras gråt
som satte dagg i gräset

irrade iväg och bort
någonannanstans

för att måla ljus med sina bevingade penslar
i en annan natt

i ett annat mörker





~



och varje gång jag gick sönder
såg någon på

och bilderna
jag målade på dina väggar
jag hämtade
inifrån din slida
fann sin tröst, sina förebilder
i blodet
du släppte ifrån dig
och allt är
som det ska vara,
menstruationscykeln

är

din

enda

svaga

punkt

ditt vatten
och ditt blod


din nerv, åh gud





~



och det finns en korridor, senorita
där min hand
finner sin väg

och sprider ett leende på dina läppar

ditt mörka hår
är ett dystert vattenfall

är våta rankor som vrider sig på spanska
över ditt ansikte, dina läppar, ögonfransar
agua agua agua

som sätter dofter i mitt bröst,
målar en regnbåge
på mina kinder

och färgerna som flyr huden
när solarna multipliceras på himlen
bevisar att vi saknar ögon
att allt bara är kosmetika
påhittat,
önskat

och vi blir

förlösta som en dröm man aldrig vaknar ifrån
förlösta i blod
ackompanjerade av en skrikande kvinnas sång
om smärta
om livet





och den dagen
vill jag se nätterna darra

vill höra gatorna sjunga
glas spricka

och haven falla


jag vill ha det vackraste ordet
på min tunga (när jag slutligen finner det)

och aldrig svälja


jag vill bo i en metallfågel
och se barnen springa över gräs,
se solen stå i zenit
innan den går isär
blir trasig,

för det finns för många ord
för mycket metall i tankarna
för många flygplan över himlen

ingen av oss får plats här längre





~ FEM (nedräkningen du inte vill ha men får ändå)



bomben måste
rensa upp oss

måste brisera



måste explodera i den stora döden
le grand morte


och helvetet min vän

är tron på att man har en chans

i dessa oväntande länder,
dessa okända
ospruckna vägar



och våra ryggar raka
våra tankar stora

våra kroppar små


avlider sakta sekund för sekund

och lämnar tomma stolar framför en scen

där skådespelet går på tomgång

där ridån
sluts
som ögonlock

lämnar tomma glas, varma gravar
ljumma recensioner
och öppna dörrar likt gapande munnar
som hänger
slappa, livlösa

där ingen kommer in
eller
går ut





~ FYRA



och mor är trött nu
hennes andedräkt
spetsad
av gifter som sakta tar död på henne

av gifter
vi lämnade i henne när vi anlände
till den nya kalla världen



och hon vet


att det inte blir
som vi tänkt oss,
det bara blir
som det blir
när nerverna sviker

och jag säger:

gud

min gud, jag ger dig

mitt whiskyansikte
jag ger dig min säd


innan den bördiga jorden
sluter sig
för alltid





~ TRE



och hon säger, han säger
någon säger
när ni står
hand i hand
kanske med musiken i bakgrunden
och himlen
stillsamt brinnande

att:

visst är världen full av hål

och döden som väntar, hotar och dansar
sin makabra dans
i skuggan av våra sköra kroppar,
är sällsamt vacker
i sin fåfänga

men även fast vägen var så hård
och du grät så länge

så

har du kommit en lång väg, baby
så oerhört lång väg


du har gått en lång väg
och är så trött

men nu
är du
äntligen framme
till vad du sökt, känslan utan ord

tillståndet där du slipper dig själv



och allt är ljus som sakta bränner fast
dina rörelser
på universums väggar

dess krökta rum
du aldrig kunde föreställa sig
föds och dör
med minnet av dig





~ TVÅ



och oskuldens tid
kommer igen

i ett barn

i dig

när rymden börjar om

och alla
får en chans till


jag lovar älskling, jag lovar




du får en chans till

jag bara vet det




~ ETT...


och dina ögon är två solar på himlen,

en
som skänker död
en
som skänker liv


jag betraktar dem båda

men vet inte vilken
som är bomben



för dina kinder, min horisont

och inför bomben


är vi alla lika









~ NOLL (nu du)


THE END
THE END
THE END
THE END
THE END

THE END
the end

t h e

end


end game


end



NOLLNOLLNOLLNOLL









horisonten är öppen som ett sår nu

skåran ingen når

nådde jag tillslut



och blev slutligen fri














det fanns ingen himmel, vännen
men det fanns liv