Hon drömde om lycka, skratt.
Hon levde i sorg, ilska.

Sömnen var för henne en underbar tillflyktsort.

Hon vaknade försiktigt
när dagens första
solljus kittlade henne
på ögonlocken.

Hon såg upp mot taket, brun pappkartong.

Hon tittade till sidan
för att se om hennes
bror fortfarande sov.

Men när han inte var där såg hon bort mot gathörnet.

Där satt han med en
sliten hatt och tiggde
pengar från de tidiga pendlarna.

Hon visste att en dag
skulle hon inte orka mer.
Hon visste att den dagen
skulle pendlarna komma försent till jobbet.