Du heta tid
som väller fram likt orden
och flyr mitt berg
i glödgad
lavaflod

Jag bär ett svärd
för striden här på jorden
fast ur min märg
så sipprar
allt mitt mod

Min heta tid
min mörka dalgångs-
änka
vad söker du
i mina mörkers schakt?

Här finns blott ord
från märgens djupa
sänka
och ingen topp
av mänskligt mod och makt.

Tanken välver
ner till djupa dalar
Rösten skälver
när bröstet i mig talar

TID!

Som ur mig välver
Du stolta tid
känn hur jag skälver

Säg var!
Säg mig var!
Finns all den ro
Och all den tro

TID!

Du tid
Din sanna flod
från hjärtats höst.
TID!
du tid
Du dränker dal
med all min törst
Och snart din lava
blott stelnad sten

Du heta tid
som väller fram ur jorden
som flyr mitt berg
i glödgad
lavaflod

Befria mig!
från tankarna och orden
och ge mig märg
som bildar stolt mitt blod!