Vi har gått sida vid sida sedan småbarnsben,
Vi har aldrig svikit varandra och vår vänskap har varit ren.
I år och dar har vi varit trogna varandra och aldrig tidigare har vi föredragit några andra.
Så var det dags i dag att slita av banden, inte så mycket som ett ord eller ett tryck i handen.
Vi har fortfarande tre års bussresa tillsammans, vi har inte mycket gemensamt annars.
Kommer vi ens att vilja sitta bredvid varandra? Eller kommer vi (utan egen vilja) tråna efter andra?
Det är så jag tror att det kommer att bli och så är åren av vänskap och lojalitet förbi.
Kommer du ens att vilja hålla kontakten? Eller njuter du nu av den fria makten?
Oavslutad vänskap har aldrig varit mitt mål, men gråtiga farväl är mer än jag tål!
Jag kommer aldrig tänka tanken att gråta efter dig, för du kommer aldrig att fälla en tår i saknaden av mig.
Du saknar mig inte, jag förstår det så väl nu. Men jag saknar inte dig heller, dumma, dumma du!