efter veckans tusen dagar
ligger kvittot kvar på köksbordet
där du lämnat det 

för du vet att ingen vind kommer blåsa bort det där kvittot
ingen kommer röra det sista som är kvar av mig

skogen vid den hemliga ån är nedhuggen
kvar finns bara ett enda träd
det största av dem alla

för du vet att ingen eld kommer bränna ner det där trädet
ingen kommer röra det sista som är kvar av mig

den här gånger har jag mitt vapen
laddat

sekunden innan:

ristade upp mina fötter mot ditt blödande hjärta
jag försvann med luften, löstes upp
ett rep runt min hals

på köksbordets undersida finns ett brännmärke
förmörkat trä där dina lågor slog ut

där du skyllde allt på mig

än idag är mina tankar utspädda av dig, älskling
jag hänger från torkstället fortfarande
jag kommer aldrig torka

skogen vid den hemliga ån är nedhuggen
kvar finns bara ett enda träd
det största av dem alla

kan du se mig gestalt,
kan du se mig skugga smeka trädets stam?