Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
dagboksföljetång.


perronger pt. 1

 

 

vi passerade. vad jag nu kan kalla: den, han, du. flykting, vill jag tro, en slags romantisk kleptomani och mörka ögonbryn. men i grund och botten en stadig botten, stadig grund. den, han, du, vad jag nu kan kalla, passerade, frös sig fast med den påtagliga lukt av läder, vid näthinna. som att ramla överbord och sedan njuta av fallet. ville att det skulle täcka pupillen, nästan hela, solförmörka, en mörk sol, en sol mörk, och skosulan trasig. bara ena. men det var din skosula. för det såg jag.

 

 

markering: andetag, uppenbart, utanpå, utanför. ett hjärta ur led.

 

 

som en liten fjärilsrygg, sådana tunna stygn, så var ordet genom stupen. gled utan riktning, som en alldeles egen röst. den, han, du, var en sekund. en av alla de jag ägnat åt att titta åt andra håll: uppåt, utåt, neråt, framåt, inåt, bakåt. jag upprepar, repar upp: den, han, du, var bara en av alla mina sekunder. nu ligger den kvar och darrar. kanske undrar. kanske väntar.

 

 

bild: garnstjärna, tyghjärta. latexblod, ulltunga. röda rösters tunga spår. sy med försiktiga fingrar. skynda mina steg genom bakgrunden. iaktta kulissen: mörk.

 

 

vi passerade, jag blev en uppenbar, bar upp linor från tak till tak för att hålla kvar balansen lite till. nu: händerna väntar på mer, leker modern smutsprinsessa med kjoltygsfållen. saknar en måne. om jag gör samma sak imorgon är det en möjlighet att jag får den. passera den, han, du, igen, igen. kroppen kräver doft av läder, kräver fler sekunder.

 

 

 

 




Övriga genrer av dopehat
Läst 523 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-04-26 22:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

dopehat
dopehat