En liten, blyg själ fann sig i din kropp så väl.
En lyckans vän du är för mig, min själsfrände vill jag kalla dig.
När en gammal vän nu svikit dig så, så misströsta ej för vi är två.
I samma klor jag en gång satt, tills förståndet mig kom ifatt.
Jag vaknade upp i sans och ro, med ett starkt behov av att vilja tro.
Tro på att vänskapen segrar i allt, tro på att ett kallt hjärta en gång kan bli varmt.
Jag förstår egentligen inte varför du förlät mig? Trots allt var jag ju en av dem som föraktade dig.
Men i stundens hetta känns allt så bra, det har vi erfarenhet av både du och jag.
Om jag har fått hela saken på rätt fot, så har vi båda funnit bot.
Två ensamma själar hon förgiftade svårt, genom ensamhet, förbittring, tystand och gråt. Men nu har vi lärt oss att tala och stå, så nu kan vi vända oss om och gå.
Vi ska lämna henne ensam så ska hon få se, att giftet det räckte till alla oss tre.
En liten ensam blyg själ fann sig i din kropp så väl. Ännu en en själ i dig fann, vänskap och trygghet som faktiskt är sann.