Jag är trött
Vill inte mer
Kan inte mer
Som ett litet barn
Som slänger sig
På alla fyra
Och sparkar och slår med nävarna

Mamma tar tag i mig
Och säger till mig
Att skärpa mig
Man kan inte få
Allt man vill här
I världen bara för
Att man vill

Uppgivet reser jag
Mig och går vidare
Och tänker att när jag
Blir stor ska jag bestämma
Själv

Ingen ska bestämma
Över mig
Bara jag ska bestämma
Och ler lite förnöjsamt
Över vad som komma
Skall en vacker dag
Och räcker tungan åt
Mamma i smyg

Jag blev stor och
Bestämde själv
Och nu är jag bara
Trött och orkar inte

Det där förnöjsamma
Leendet är utbytt av ett
Ansiktsuttryck som kallas
Tomhet och jag vet inte
Riktigt vad som hände

Meningen med livet var
Väl ändå inte detta
Ständigt återkommande
Vakuum denna cirkel
Som aldrig sluts

Jag sitter här som ett
Litet barn och undrar
Vad jag ska göra
För att lyckas bestämma
Över mig själv och mitt
Liv igen

Hur ska jag göra något
Bestående och varaktigt
Någon gång