solens strålar
ner på mig.
en ensam själ i ett hav.
solens strålar viskar löften om liv,
där luften ej längre är kvav.

solen strålar
och trots en vind
som blåser kall och så hård
mot min kind.
och kanske endå att jag vågar drömma,
om en vackrare
om människors kärlek.
det är en dröm värd att aldrig glömma.

jag drömmer en värld där de enda skott
är de som hörs om våren
när löv vecklas opp.