Det är söndag eftermiddag
vädret underbart vackert
sol och blå himmel,vad kan
jag mer begära


Tar mina stavar,mobilen
i fickan,har lovat ha den
med om det skulle hända
mig något

Går nedför trapporna
ytterdörren står öppen,
ett bevis på att värmen
är här

Går mina vanliga steg,
som för mig förbi allt det
välkända,men nu blommar
vitsipporna för fullt,så vart
jag än vänder mig,lyser
det vitt,den blå scillan lyser
upp i allt det vita

Framme vid kyrkogården,
ser jag mig runt om,det är så
vackert med allt som blommar

Penseerna i sina krukor,som
jag ställt på gravarna är så
vackra

Vid minneslunden är det så
vackert,med alla blommor i sina
vaser,sätter mig en stund på
bänken,mina ben är lite trötta

Fortsätter går bakvägen ut från
minneslunden,när jag kommer ut
på vägen,ser jag i diket hur det
lyser gult,det är inte tussilago,
inte heller maskrosor,utan
kabbelekan som lyser upp i
det vattenfyllda diket

Fortsätter vägen fram det är
många som är ute i det vackra
vädret,cyklister många promenerar
med sina hundar

Plötsligt får jag syn på något
i diket,stannar för att se efter,
om det inte var en natt och dag,
mycket riktigt en hel tuva med
dom vackra blommorna,det kommer
en man ,han ser på mig,hejar men
han tittar undeligt på mig,undrar
säkert vad jag står och stirrar på
i diket

Framme vid kyrkan,ser jag den
på långt håll,busken som blommar
på bar gren,med sina gula blommor,
jag har alltid kallat den Mose brinnande
buske,det var namnet morfar alltid
kallade den,men dess rätta namn
kan jag inte,men den är så vacker
där den står,vid muren intill kyrkan

Snart hemma efter en skön promenad,
sätter mig i bersån,hos dom äldre
damerna,det var en riktigt härlig
söndagspromenad

anits 5 maj 2008