Hon hade krupit under bron,som går över ån satt där lutad mot bropelaren, vattnnet stod högt,hon drog upp benen så långt hon kunde.Flickans namn var Maria,hon hade skiljts från sina vänner,vänner och vänner tänkte hon där hon satt under bron,vad har jag för gemensamt med dom.Hon tänkte tillbaka på kvällen,hur allt urartat.Dessa evigt festande "vänner" hon kände sitt utanförskap,ville inte dricka,i kväll hade hon låtsas.Så nog hon hade av allt som hade med alkohol att göra,och det som kom i dess väg.Hon hade lämnat sina"vänner" när det var dags för dem,att dra vidare ut på vägarna,skränande och gapande. Nu satt hon här vid brofästet,tänkte på livet och vad det innebar.Hon hade bestämt sig,nu skulle hon ta tag i sitt liv.De så kallade "vännerna" var inga verkliga vänner,dom gånger hon anförtrott sig åt någon,hade genast berättats vidare.Det gällde även den, hon trott vara den bäste vännen av doma lla Erik.Erik och Maria hade hängt ihop,sedan de gick i första klass i skolan.Alla trodde de var ett par,men så var det inte.Maria hade berättat för Erik om sina problem hemma,om sina föräldrar som aldrig var sams,om alkoholen som flödade,när det var dags för lön.Hon hade trott sig kunna lita på Erik,men nej han hade berättat för alla i gänget,det Maria anförtrott honom. Nu satt hon där under brofästet,och hade bestämt sig,det var sista gången hon följde med sina så kallade "vänner"ut.Hon reste sig,kröp uppför slänten,sträckte på sig,hon var stel efter att ha suttit hopkrupen så länge.Hon började gå uppför backen, förbi fabriken när hon kom fram till vägskälet,stannade hon och funderade,skulle hon gå hem eller inte,hennes steg svängde av vid skylten kyrka,när hon kommit en bit längre ned i backen,fick hon syn på den,kyrkan så vackert den låg där,med all grönska runt om.När hon kom närmare såg hon,att det lyste svagt därinne.Hon stannade vid grusgången,som leder fram till kyrkporten,på dörren läser hon,kyrkan är öppen.Med försiktiga steg börjar hon gå uppför grusgången,gläntar på dörren till kyrkan,med långsamma steg går hon in.Det var längesedan hon var här.Hon har inte ens gått och läst här konfirmerats,trots att det är hennes hem kyrka. Hon går långsamt in i kyrkan,ser sig om det är vackert.I ljusbäraren brinner några ljus,det har nog säkert varit någon här, för inte så längesedan.Maria går och sätter sig i en av kyrkbänkarna,hon känner stillheten och lugnet hon får ro.Hon reser sig,går för att tända ett ljus,hon tänder det ber för sig själv sin familj,hon tänker på sina så kallade "vänner".Maria tänker på Erik,så besviken han gjort henne.Hon går och sätter sig i bänken igen,då hör hon dörren öppnas,en äldre dam kommer in.Hon stannar vid ljusbäraren tänder ett ljus,står där en stund,innan hon går och sätter sig i en av bänkarna.När hon går förbi Maria,där hon sitter nickar hon vänligt.Maria nickar tillbaka,känner glädjen inom sig,så glad hon är,att hennes steg förde henne hit till kyrkan i kväll.Hon reser sig för att gå,inom sig känner hon hur lugnet och stillheten,har hjälpt henne att tänka klarare.Nu vet hon och känner att vara ute och dra efter vägarna,eller bara sitta hemma hos någon ,bara för att festa det är inget för henne.Hon har ju aldrig tyckt om det livet,hon har hängt med dom andra ,bara för att komma hemmifrån. På söndag ska hon gå till kyrkan,fira Gudstjänst träffa nya människor.Vad vet hon vad som kommer att hända,nya vänner kanske dyker upp,livet får en mening,en mening som hon längtat efter så länge anits 6 maj 2008