en svart strimma

hur många gånger har du inte försökt
fånga rymden
definiera den brinnande planeten


du håller

en svidande flod i en glaskupol
mellan dina händer

när ljuset träffar
de runda hörnen
avslöjas
den glittrande sanningen: men låt den aldrig
sänka dig

du var skapad såhär
köttet draperat över stålet
satelliterna

stjärnorna

den oändliga rymden



och saknaden ovanför våra huvuden
är en annan form av sorg,

en mörk gloria:


du kommer aldrig att vara ensam igen