Myrmarken är falsk och i varje steg behövs ett beslut
Också att stanna - ett beslut
Och du sjunker sakta bland mörka hjortronblad och doftande Skvattram
tills stövlarna blir fyllda med dy
Och du börjar tänka på all den sortens avfall
som folk slängt ner för att det skulle glömmas, gömmas
Rädd för att känna likfingrar runt vristen
häver du dig upp,
med andan i halsen
som efter mardrömsgreppet
När du hastigt slår upp ögonen och ser allting tydligt
och vet precis att det är nu det bränns, när det känns

Jag är din lisa för själen då
När du tar ditt beslut att vara kvar
ser myren för vad den är
med fet dimma och hjortron
som smakar kropp och människa
med en dov syra och en innerlig sötma
Den stilla björnmossan som häver sig i mjuka kullar
i öar

svarta vattenspeglar
ockraspeglar
smutsbruna speglar
reflekterar oss på vandring
Jag är där och
korsar myren med samma försiktighet och tvivel
mån om att varje steg ska vara avvägt.
Att varje steg är det sista.
Och ändå.
Jag ser myren
med all dess skitigheter
all dess skönhet
Och ödmjuk inför dess fallgropar