när jag var 12 år

mina tårar pryder hela köksgolvet och trappan
du plockar upp dem och lägger tillbaka dem i mitt smyckeskrin
sen kryper du tätt intill mig och tar mitt hjärtas bitar med dig
smusslar in dem under huden,
ingen som fått mig att gråta ser. men det gör ingenting
för nu känner vi varann

när jag var 17 år

jag bygger korthus i din handflata
men bestämmer mig snart för att min hand passar bättre där.
blåser liksom inte omkull lika lätt.
dina ögonfransar vill inte fastna på bild. vill bara fastna i mina vingar som du fransar upp som garn när du sitter bakom mig och värmer min ryggtavla.
jag vågar inte säga det till dig, att jag bara känner mitt hjärta slå när du är nära. inte ens med ryggen mot. istället skrev jag om magi och ryggtavleramar i min dagbok och väntade på att du skulle blåsa in mer kärlek i mina trumhinnor.

när jag var 23 år

du bär plötsligt stilettklackar och krigssmink. stilla - som när ett papper rivs sönder klampar du över min bröstkorg och piercar den med en sådan kraft att jag känner hur varje millimeter av mitt hjärta stänks ut över världen jag aldrig velat ha. du har
injicerat den i mig och den sprider sig som kallbrand i min kropp.

när jag var 30 år

jag ser dig på gatan. du bär på flera kassar med mjölk som du tappar. du rynkar på näsan åt alla människor och hundar som slickar upp den när den rinner ner längs vägen. dina händer darrar. du stoppar ursinnigt ner dem i jackfickorna. dom börjar vibrera.
du går förbi mig. & fastän jag lyssnar noga så hör jag inte suset från dina vingar.

tre minuter senare

du vänder dig om. jag är så nära dig att jag kan höra hur ditt skrämda hjärta knakar när jag andas i din nacke. du gör ingen ansats till att säga något. jag tar dina händer i mina och låter dig titta ner i marken. ditt hår faller fram över ansiktet, du gråter lite. du är väldigt lik en sjuttonåring jag kände en gång. en som fyllde mina dagböcker med dokumentärer om tekoppar och handflator. så ler du plötsligt. snorar, drar med vänstra handen under näsan. fingrar försiktigt på någonting bakom min rygg.

på vägen hem så speglar jag mig i alla fönsterglas men jag hittar inte det du kände. jag går hem och skickar mitt smyckeskrin upp på taket.

den natten regnar det.