Det är med poesi som med katarr:
den utgår från kroppen, men är [guskelov] något annat.
Hos semnonerna vilar jag. Inväntar kniven
och nyskapelsen.
Världen är fin och hel och jag.
Det är med den som med kroppen:
den utgår från kroppen, och är heller inte något annat.
Under trädet vilar jag. Inväntar kniven
när fördämningen brister

och aortan rusar i sitt raseri