Omsider lycklig, fäller jag en tår
som rinner längs min lekamen
och svarta jorden når.

Omsider lycklig, stillar jag min törst
och ler inombords av glädjen
att inte ha varit först.

Omsider mätt, tänker jag på annat
som tjusat min blick och tanke
och annat som jag förbannat.

Omsider lycklig, läser jag din bok
och grunnar innerligt över
att jag är tacksam över att inte vara klok.

Omsider lycklig, bär jag mina anletsdrag
med allt som aldrig blev
i det som gav behag.