Nu samsas fänrikshjärtans fulla grönska

med riddarsporrars prakt i ljummen jord

Låt våren sjungas in med muntra ord

där varje sång ger mänskan tid att önska 

Likt liljor sträcker sig japansk akleja

där mursten lyses upp av rosa trift

se, smultron börjar sprida sig på drift

med revor låter sommarn sig försäga 

I sommarbrisen smyckas plank av malvor

förtjusar oss intill en stenlagd mur

där stenar steks av sol bor bränders näva 

och vill du hostan helst nog söka häva

måhända bjuder lungört på tinktur

I månsken lyser dimhöljt kroppens salvor

Med fingrar och knän jordiga efter en lång dags planterande, minner växterna om sin gentjänsts örter. Men vem äter lungört idag?

© Birgitta Wäppling, 2 maj 2008