Känner varje sten
och stigens krökar
Ibland är trösten klen
men jag hör östergökar

Min dalgång lyser grön
och bergen är så blå
Vintermödor får sin lön
de dagar det är så

Här vill jag bo
i stillsamhetsro
Det är här den finns
All kärlek jag minns

Musiken han spelat
i väggen är kvar
Det liv som vi delat
är vad jag nu har

Illusioner har krasat
av vänner som svek
Sorgen har rasat
av tomhet som skrek

Min tredje ensamma vår
blev faktiskt mindre svår
om framtiden ändå finns
så är det nu om den hinns 

Vägen jag vandrar jag blivit van
och känner varenda sten
När sorgen stillnat rastlösa ben
Då tror jag det finns en slags plan

Att allt har en mening i djupets själ
Att man ur det svåra kan finna sitt ljus
Att någon däruppe nog vill mig väl
det känner jag nu i trädkronors sus