Var har du din stjärna,
lilla vän
den som glittrar lika starkt
som ditt leende.
En stjärna från en främmande galax
så långt ifrån att inte ens din fantasi
kan tänka så långt.
Din stjärna som passar lika bra
hos dig som i en prinsessas diadem.

En stjärna
ett stoft från evigheten.
Så långt bort att Vintergatan
är en främling.
Men den fann dig
som liten är i det stora vimlet.
Stjärnans glans faller ner
likt ett guldregn över dig.

Du som föddes lika fattig
som den enklaste myra.
Men lika mycket värd som alla
som födds i glans.
Du har en fördel framför
många andra.
För du har en alldeles egen stjärna
kommen från en annan del
av universum.
Bara för att finna dig.

Var har du din stjärna
du lilla vän.
Jo, jag vet
för du har gömt den
i din lilla näve.
Så att ingen kan finna den,
men du behöver inte vara rädd.
Du har din stjärna
och jag har min
gömd här i min grova näve.

Så långt bort men ändå
kan en stjärna
finna den som kanske inte söker.
Som inte tror att hon
är något värd.
Men så är det här i livet
att även den fattigaste av alla,
har någon som vet hennes namn.