Och jag är också rädd för skuggan
Försöker fly från den
Med andan i halsen

För jag vet hur
Illa skuggan skadar en
Och jag vill aldrig
Aldrig,aldrig,aldrig
Känna mig så liten igen

Och hur jag än försöker,
Hur mycket jag än springer
Så måste jag till slut stanna upp
Och en än gång känna mig besegrad

Vilsna tårar i det nattsvarta
Bränner hål i min själ

Efter man vant sig vid det svarta
Är det svårt att se ljuset
Men när man känner värmen
Vill man aldrig tvingas sova i kylan

Och jag vill inte bli lämnad här längre,
Jag vill le igen,
Snälla, låt mig känna solens sken lite till

Jag visste ju hur dumt det var att hoppas,
Att jag skulle bli besviken
Så varför gör det nu så ont
När ångesten kommer krypande tillbaka?