du tänker på den ensamma gamla damen
som alltid
dukar för två,
hur hon väntar in döden
säger att man aldrig vet
när man får oväntat besök

säger att hon inte är ledsen





du sparar kvitton
skriver små dikter på baksidan
men tycker poesin sviker
och du önskar dig en gud
något att tro på
en älskare som förstår hur mörkret
formar synen


du tänker på fritidsgården
där du sprang en gång
minns den där elden som driver på
som inte förgör
och hennes hår likt en flagga
på ett skepp
som inte sett havet ännu



tyget mot huden
och alla besökare i ditt huvud
som aldrig tystnar,
håret som tränger ur huden
som rymmer från din skalp
flyr dina tankegångar

amor, tänker du
bär på en lie

och du höjer ditt glas
till kärleken
som tar dina vänner ifrån dig, en efter en
du dricker upp
för din egen skull


ljuset som slår i dina ögonfransar
dropparna som faller
från din kropp
berättar för dig:
att den är mäktig - kärleken

en kostym
man inte riktigt klär i


och du går där
de hala golven under dig
fingrandes på en slips
och säger att du inte är ledsen
inte ledsen längre

men ändå är du på väg hem

och tänker
att kanske är det bäst
att duka för två
just inatt