LÅT STÅ
Du står utanför samma byggnad igen som du så många gånger försökt att fly ifrån
Känslan kommer som ett dödsbud en allt för tidig vår
Du hade precis lyckats glömma, glömma allt fast det inte går
Du vet att glömma är det enda du inte får

Du börjar gå över ett folktomt minne och rädslan har fått tag i dig
Det känns som när man velat hoppa, strax innan man bestämt sig
Fast du väljer att gå framåt utan att se dig om
Du måste stå ut, det är försent att vända om

Försent så inser du att din chans redan är förbi för längesen
Du ville söka svaret till varför du alltid varit din bästa vän
Du ville ha en blodig hämnd och att kunna försöka förstå
Men känslan blir för stor för dig och du tvingas vända om och gå