Jag vill så gärna gråta men tårarna är slut.

Jag gömde dem om natten där inget slipper ut,

i själens mörka gömma, i hjärtats frusna rum.

Där väntar de beröringen av evangelium.

Men inget bud om kärleken kan hela mina sår

och inget ord om Jesu Krist till själens kärna når

ty murarna är starka.  Av stål och av granit

har jag byggt upp mitt skyddsvärn så ingen kommer hit.

Din vila och min väntan, en bön om att bli ren

och längtan efter friheten finns under all min sten.

Kom, blås på mina murar så att de blir till sand.

Befria mina tårar från djupets tysta land.

O Gud, låt mig få hoppas att framtiden finns kvar.

Och låt mig finna sanningen trots alla mina svar.

Låt mig få bli berörd av dig och låt mig gråta ut.

Kom, håll mig hårt om hela mig och trösta mig till slut