Sitter vid mitt köksbord,med en kopp kaffe
allt är så lugnt så stilla,jag njuter av tystnaden

Plötsligt hör jag röster,dom är aggressiva
rösterna blir högre och högre

Mina tankar,vad är det nu som hänt,reser
mig ser ut genom fönstert

Jag ser inga människor,men hör rösterna
så får jag syn på dom

Dom står där ute i det vackra vädret
njuter inte av solen

Pekande fingrar,nickande huvuden
måste det grälas och bråkas.jag vet
ju inte vad det handlar om

Men damen som står där,med sitt
pekande finger,kommer ofta i konflikt
med andra

Mannen som står bredvid,inte helt nykter
ser det på hans beteende,har lärt mig det
dom åren jag bott här

Det har väl hänt något nu,som inte passar
damen,då måste hon påpeka det

Nu kommer mannen som bor vägg i vägg
med mig,han kommer med sin hund

Så svårt han har att hålla den,den stretar
och drar,han har svårt att hålla den i kopplet

Hund rädd är jag inte,men den hunden
vill jag inte möta,den är aggressiv hoppar
gärna på människor den möter

Där har husse ingen kontroll,nu ger han sig
i samtalet han har en speciell röst,så han hörs
mer än dom andra

Hunden sliter och drar i kopplet,vill gärna hälsa
på dom andra två,men av deras kroppsspråk
kan jag ana,dom vill inte hälsa på hunden

Jag sätter mig ner,hör deras röster,tids nog
får berättat för mig vad som hänt

Nu åter går jag till lugnet och stillheten i mitt
kök,försöker stänga av de höga rösterna,som
hörs så klart och tydligt in till mig där jag sitter
med min kaffe kopp


Så småningom tystnar rösterna,och stillheten
kommer tillbaka till huset och dess hyresgäster

anits 25 maj 2008