knagglig överlevnad under tungt svart fjädertäcke
är inget liv
jag vet jag borde klä på mig din klänning dina armringar
mina sandaler
tåa ut på asfalten gå under solen
hålla hunden under armen
orka stå upp
gömd i sjuhundrasex dagar rädd för ljuset
rädd att jag flytt in i frivillig exil
gå upp ur sängen
ta på mig dina tofflor och solkiga rökrock
mina gummisnoddar
klara att kunna finnas igen
jag vet vad ni tycker att jag är lat eller var det jag som tänkte så
ni kanske inte ens märkt att jag varit borta
inte en endaste minut
inget liv i en obäddad säng i ett persiennfyllt fönsterrum
hej får jag vara med och leka
ska vi leka livet som lever
jag kan vara häst