Är distansen, ja, distansen
det är distansen som hindrar
som hindrar mig att sova, sova är bra enligt
de som kan, för långt borta sängen, för bortom där
mina tabbar, menar tankar, mina tankar är ute och lyfter
lövar av träden med sin flykt, menk, menk, men kvar sitter mitt skal
(och det pinglar, plingar om det tröskverk som är jag trots heshet)
och knakar i bröst och knä av morgondag som bjuder blå ljus, pip i
bröst och ilfärd över kullersten och kulfång, min projektil är där,
igen, inte kär för sommaren, men här, här, pestar upp sig och kliar
till och muntrar över mig, penningar i spelet, klang och husarrest