Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det här med att leva sina sista dagar


Det är det här med att leva sina sista dagar. Varje dag och alla veckodagar. Månader och år, hela tiden de sista dagarna.

I början fanns förnekelsen och vreden där som en sorts livskraft. Varje timme innehöll liv, sånt där synligt liv som fanns där för att jag skulle se, att livet minsann var starkare än döden. Jag skulle leva, andra kunde dö. Men ganska snart kom smärtan att överrösta förnekelsen. Något som gör så ont kanske ändå är dödligt. Och efter ännu en tid visste jag, att om inte döden skulle komma till mig snart, skulle smärtan visa mig vägen till döden.

Döden, just de där bokstäverna som är den slutgiltiga punkten för meningen, skulle följt mig några månader, och sedan skulle jag vara där. Så var det sagt och så lärde jag mig längta.
Men dagar och veckor har lagts till varandra och ännu två år efter de första dagarna kan lyssna till fåglarna och känna värmen när sommaren åter blåser sin hetta över mig. Fläkten som surrar i sovrumshörnet förvandlar den smärtsamma värmen till uthärdliga smekningar över huden.

Nu, när jag fått leva, verkligen leva det intensivaste av alla liv, har längtan efter döden ersatt längtan efter att känna gräset under fötterna och jordens smekande fuktighet runt händerna. Ogräset har fått växa ostört, jag har glömt bort när frön ska sättas för att hinna gro och mina nagelband har förblivit blekt rosa genom tre vårar.
Om döden skulle komma till mig i natt, skulle det vara som när en god vän kliver in för att dela en måltid. En vän man längtat efter och länge umgåtts brevledes med.

Om döden har en mailadress...
skulle jag kanske koppla upp mig och be

om tid
besökstid


Det är det här med döden. Den som följer mig som en dikesren utefter livsvägen. Där är vi lika du och jag. Vem du än är har du döden precis intill dig, hur du än färdas. Döden, älskaren som kommer att ta dig sådan du är. Utan att skona någon del, kommer han att uppfylla hela ditt inre.
Och mitt

Nej rädd är jag inte längre
bara trött
efter alla dagar

åren som går
ett ögonblick i sänder
nu

Det är det här med döden.





Prosa (Novell) av korpfjäder
Läst 315 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2008-06-02 23:11



Bookmark and Share


    LitenOskyldig
"Om döden har en mailadress...
skulle jag kanske koppla upp mig och be

om tid
besökstid"

"Det är det här med döden. Den som följer mig som en dikesren utefter livsvägen. Där är vi lika du och jag. Vem du än är har du döden precis intill dig"

"Döden, älskaren som kommer att ta dig sådan du är. Utan att skona någon del, kommer han att uppfylla hela ditt inre."

Jag gillar att du alltid återkommer till att "det är det här med döden". Jag gillar det hela.
2011-10-28

  Dr Jimmy Johansson The 777
Vi människor pratar om döden, som om det vore ett levande väsen.
2008-06-06

  micke marin
:-)
2008-06-03

    Glittra G
Åh ... jag vet inte vad jag ska säga, jag kan inte sluta gråta. Det var så vackert, men ack så hjärtskärande. Jag önskar verkligen att jag kunde ta bort din smärta. Tack för att du finns underbara du. JAg skickar alla varma tankar jag har till dig.
KRAM
2008-06-03

  Simmerskan
en stark text som bär sig själv, om man inte blir berörd av dina ord, vad berörs man då av?

tack för att du får mig förstå hur stark man måste vara för att lära sig leva med att se livet och döden i vitögat. Tack för att du får mig förstå hur man egentligen borde tacka för varje dag man får.
2008-06-03

  Kristina Wallbing
Du lyfter upp ett ämne som kanske är det enda värt att fundera över. Och du gör det osentimentalt och ärligt. Jag önskar att jag kunde leva varje dag som vore det den sista.
En av raderna lyser extra starkt mot mig;
\"Döden, älskaren som kommer att ta dig sådan du är. Utan att skona någon del, kommer han att uppfylla hela ditt inre.\"
2008-06-03

    Lars Gullberg
Hej Korpfjäder

Din text är bland det vackraste jag någonsin läst och den berörde mej djupt. Du har just trätt en dräkt över mej. En dräkt som sätter avtryck.

Den påminde mej om min mors död. Hon gick bort i canser -03 ( som i går för alltid ) och åren bara går och snart...ja du fattar. Och ju mer jag tänker på det, ju vackrare blir livet.

Du berör verkligen

Tack / Lars I Sollefteå
2008-06-03

  anits VIP
Döden skrämmer mig inte längre
sitta vid en dödsbädd höra det
sista andetaget och sedan se
lugnet och friden i den nyss
avlidnes ansikte då behöver
man inte vara rädd
väldigt fint skrivet
av dig
2008-06-03

    ej medlem längre
Jag som har dödsfobi läser sällan texter om den men denna klarade jag av galant...
Mycket fint skrivet!
2008-06-03

  Maria Zena Viklund
ja det är det här med döden och hur vackert fångar du det inte, fantastiskt skrivet!
jag tycker om Gibrans ord om döden, vad är att vara död annat att stå naken och bränna sig i solen.
2008-06-03

    Melona
Tänk vad fint och stort
att skriva om döden, detta allvarliga och slutliga.
Din text är läsvärd, jo, absolut, och du skriver viktigt och med stor stor känsla om detta när som man (diktjaget) står hudlös inför.
Utan att vara snyftig
utan att göra den alltför svart eller vit,
jag vet inte, men
det här med att leva sina sista dagar,
det är en stark titel och jag vet att jag själv beundrar alla de som lever till sista lågans suck...och inte tynar bort, av sjukdom eller ålder; nu menar jag inte till att döma eller så utan mer att jag önskar att jag själv kommer vara sådan som brinner och lever hela vägen och inte tynar bort!

Om jag svamlar en del nu, jo; jag gör ju det...
så beror det på att jag inte riktigt kan formulera hur bra det här är!
TACK
2008-06-03

  glittertindra
ett skeende i livet, detta att det finns ett avslut... något som är lika säkert att liv finns så kommer livet att en dag rinna ur kroppen... för den som har en kropp som plågar i det sista kan döden ses som en befrielse och för den som är rädd kämpas det emot med alla medel både till kropp och sinne... konsten att acceptera verkligheten är svår när livet är så livsbejakande... konsten att acceptera döden är svår... mycket svår...
2008-06-03

  Roza
Något så otroligt vackert. Det är förvånansvärt hur du lyckats vända den hemska bild man har av döden till något vackert. Bra jobbat!
2008-06-03

  Lena Krantz VIP
Ja du har rätt i att vi egentligen lever våra sista dagar allihop med älskaren bredvid och redo. Men att leva i svår smärta tror jag bygger ett mod som inte kan mäta sig med någon annans (utom de som känner samma sorts smärta möjligen då). Kanske byggs också en klokhet och vishet som är svår att uppnå på annat vis!
Du är alltså en modig och vis människa, åtminstone det...
Kram
/L
2008-06-02

  -Ulla Tilemo- VIP
Jag blir stum. Finner inte ord. Kan inte kommentera fast jag vill. Allt det här självklara som är så ofattbart..... Bättre kan det i alla fall inte sägas. Och jag tackar dig för att du sa det.
2008-06-02

  Carola Zettergren
På något vis är det som om man alltid lever sina sista dagar...ibland står det med eldskrift på näthinnan...när döden
kommer nära har man inget annat val än att lära känna den..det här är en mycket nära stark och viktig text tycker jag!
2008-06-02

  Hannadraken
jag läser, och jag ser. och jag gillar bilden av döden som den ultimata älskaren. den tackar vi för.
2008-06-02

  Mona*
Ja, berätta för mig om döden, jag behöver veta.
2008-06-02
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder