Tre saker man absolut INTE bör göra på psyk:
1. Fråga något om någon
2. Berätta något om någon
3. Säga att personalen har blivit kidnappad av utomjordingar

Ni vet den där lite gulsmutsgråa färgen?
Den som man nästan alltid målar sjukhusväggar.
Den sitter jag och stirrar på nu. Dom säger att det sa vara färgglatt, jag förstår inte ens i min vildaste fantasi hur den färgen kan benämnas som färgglad. Den är ju så ful och man blir inte direkt friskare av att sitta och stirra på den dagarna i ända.
Det där huset mittemot, det med massor av barnfamiljer. Jag undrar om de vet om att de bor granne med TRE psykavdelningar?
Skulle vara intressant att se hur de skulle reagera om man berättade det för dem.
Jag tycker väl personligen att det är at leva lite väl nära verkligheten när man har lekplatsen mittemot ”Tag farväl” rummet. skrik. Utan skällsorden skrikandes i mitt huvud, ångesten pumpandes i mitt blod och jag som bara försöker andas.
Dunk, dunk, dunk i mellan hörs medicinvagnens skrammel som bara växer sig till ett stort skärande oljud. Ljudet av ett huvud som slås mot en vägg, springande fötter och larm i korridoren. Men jag, jag vill bara förlora kampen om mitt liv nu.

När man är på en flygplats tycker jag att det känns som att tiden står stilla, alla springer och jäktar för att hinna med vad just de ska göra, men det är ändå som att tiden utanför inte spelar någon roll, som om man lever i ett parallellt universum ungefär.
Det är faktiskt samma ska på ett sjukhus. Tiden utanför spelar ingen roll, allt har sin stilla (ibland snabba) gång. Medicinvagnen kommer skramlande precis som flygplanen ett efter ett kommer in på landningsbanan. Okej kanske låter skumt att jag jämför en psykriatisk avdelning med en flygplats, men när man tänker på det är det rätt lika
förbjuden. Blunda när det gör för ont för att ens se eller höra när det inre slits itu. Och man inte förstår hur man sa kunna överleva ens en enda sekund till.

Att leva sitt vardagliga liv på en låst avdelning kan vara väldigt intressant (beror iförsig på om man är intresserad av att studera människor) men det kan också (är oftast) väldigt, väldigt tradigt.

En dag på psyk:
08:00 morgon medicin och frukost
12:00 lunch
13:30 Fredagsfika (obs endast på fredagar)
17:00 Middag
20:00 kvällsfika

Ja så ser en dag ut och vad man gör däremellan? Ja sover, sitter i korridoren och försöker snappa upp allt skvaller om de övriga patienterna eller helt enkelt bara försöker överleva dagen. .

Vad ska man göra om man stör sig på en gardin som hänger på sned?
Att börja klättra upp i fönster och ha sig är nog inget smart drag i nuläget. Tänk om personalen skulle komma in och se en. Hur i hela friden skulle man kunna hitta på en bra ursäkt till att man var uppe och klängde som en apa i gardinerna? De skulle ju bara tro att det var ett självmordsförsök.

Jag minns fortfarande desperationen, den som fick mig att försöka dränka mig i ett handfat utan propp.
Jag andades, men utan att jag fick ta av luften runt omkring oss, den var

Jag vill förlora besinningen och bara skrika, skrika rakt ut och sen bara slå, slå och slå. Sluta andas och önska att allt ska bli bra, utan tårar, ångest