Neonrosa karameller stoppas i munnen varje dag och vi lever vårt liv i den inhägnande buren där man blir rutig av solen.
Sockervaddsmoln som vi kan äta av, men mat?
Vem har sagt något om mat?

De rosa glada smiley:n ler, ler och ler till bara oss medan vi bränner oss rutiga i solen.
Instängda, borta från verkligheten, långt bort från livet. Men sockervaddsmolnen låter oss flyga iväg iväg långt bort, långt, långt bort.

Vi dansar hela natten med kattungarna flåsandes i nacken och du, bara du kan förstå vad det är jag känner, vad det är jag altid kommer känna.
Som små busiga kattungar leker vi med det förbjudna garnet som ligger på golvet.
"Ska vi bara sätta oss på sockervaddsmolnen och flyga bort?" Frågar du en dag och fnittrar, jag vet att du menar allvar, det är ingen lek för dig, det är en verklighet.
"Varför inte?" Svarar ja och börjar fnissa minst lika mycket som du.
Du tar tag i min hand och drar upp mig ur soffan vi sitter i.
"Kom, kom" Viskar du. "Kom så flyr vi, bort från rutig solbränna och bort från ala rosa karameller.
Jag låter dig släppa med mig ut i den rutiga buren, sedan tar du fram ett cigarettpacket och sätter dig på en utav stolarna.
Askkoppen som står bredvid på bordet är redan fylld med fimpar.
Jag sjunker tyst ner på stolen bredvid dig och ser hur du med darrande händer tänder din sista cigg.
"Fan, de är slut" Säger du tyst innan du bryter ut i ett nytt fnitter anfall. "Ser du? Ser du molnen?" Frågar du och blickar ut mot himmelen. Jag nickar och faller in i ditt fnitter.

De rosa karamellerna delas ut samma tid, samma dag alltid, aldrig en sekund senare eller innan och vi flyr bort på sockervaddsmolnen, bort från rosa karameller och rutig solbränna.
Vi sitter där ute i buren i evigheter, eller det känns som evigheter och nu känner jag att vi dras till ledsenlandet, den rosa glada smileyn har bytts ut mot den grön ledsna och jag ser hur den står och vinkar till oss och vill att vi ska följa med, med den bort, bort från verkligheten.

Med neonrosa karameller leker vi med livet så som en kattunge leker med sitt garn. Vi tittar på en film och hela dagen går och vår solbränna är lika rutig som förut.

Att fnittra sig igenom dagen är vår vardag, vår verklighet samtidigt som vi blir höga på de små roa karamellerna.