1. Berätta aldrig något någon annan har sagt
2. Lek aldrig med farliga saker
3. Berätta ALLTID vad någon har sagt (Ja jag vet, jag säger emot mig själv, men ni kommer förstå när vi kommer längre in i berättelsen)

Har jag berättat att korridoren är rund nu?
Ja när vi bytte avdelning fick vi en rund korridor istället för den låååånga korridoren vi hade på det gamla stället.
Det kan uppstå en del väldigt komiska sekvenser ibland när man går och letar efter någon och an egentligen bara går runt, runt, runt hela tiden.

Har ni funderat på det någon gång? Jag undrar om det sitter andra människor eller varelser som styr våra liv, precis som i The sims, (dataspelet), tänk om dom sitter där och liksom har oss som i en jätte jätte stor glasbur och sedan bestämmer allas öden och att inget händer av slumpen. Tänk om allt verkligen är sammanlänkat och att dom sitter där och bestämmer över oss. Visst är det en obehaglig tanke?

Men nu ska jag istället för att spinna vidare på det och bli alldeles för knäpp berätta vidare.
Det var aldrig någon bra skolklass hon hade hamnat i, eller för andra den kanske bra, men inte för henne. Hon hade vänner eller ska an ens kalla dom vänner?
När dom lekte fick hon vara hundvalp och sitta bunden, (med ett låtsasrep såklart), vid ett träd och se på medan de andra två flickorna som påstod sig vara hennes vänner lekte \"Den hemlighetsfulla trädgården\"
Men man ska inte säga att hon inte hade några vänner als för det hade, dom gick bara inte i samma klass som henne. Och inte i samma skola heller för den delen. Dom gick i den kommunala skolan inne i stan.
Det var hennes teatervänner, hon älskade att spela teater, det var där alla hennes vänner fanns.

Egentligen mådde flickan bra, hon lekte med sina vänner och med sina småsyskon.
Egentligen borde vi börja den här historien för 10 år sedan (tror jag) i alla fall när hon började i femman och kom tillbaka efter sommarlovet.

I trean hade började en ny flicka till klassen Antonia. Dom två flickorna fann varandra direkt och var som två pusselbitar som man äntligen har hittat och som passar ihop. Men den nya flickan fick det inte lätt klassen alla andra hatade henne från första stund.
Varför?
Ja det kan man fråga sig, varför hata en sådan oskyldig och fin människa?

Men när hon kom tillbaka till skolan efter sommarlovet till femman fanns Antonia inte kvar. Hon svarade inte i telefonen, eller på breven som skickades och vår lilla flicka blev så ensam och ledsen. Ingen såg henne, ingen pratade ens med henne. Hon var, ja hon var bara luft.

Klassresan i början av femman var ett helvete, hon att på bryggan och ville bara hoppa i och dränka sig själv. Hon hatade klassen, Antonia och framförallt livet.