lakejerna driver runt
i den trötta staden
och gröna fingrar sträcker sig efter nakna tår

damerna med svullna ögon
häftar sin blick i din rygg
men du
blöder inte så lätt längre
och musiken
pumpar ur kanaler
du byggt
bakom dina tinningar
du grävt
med din rena vilja


du tänker på syner
hur kameran bakom pannan väljer
våra neuroser
zoomar in på vansinnet

rec, baby, rec
här finns ögon
precis överallt


och jag tänker på hon
som föll genom hål
genom att klättra uppåt
som trodde att en förändring alltid
betydde
något bättre

och på mannen som går där
han är ingen
holden caulfield
ingen
ung herr werther,
han bara önskar en plats
i någons minne
som inte bleknar
och han skulle ge sitt liv
för att bli en polaroid
ett foto på din vägg
en dna-signatur
på din mage
eller i dig

rec, baby, rec
här registreras allt i huvudet
och det finns villiga soldater överallt
för sådana som dig


och den sötaste flickan
ikväll
slösar sin värme på sådana som mig
som inte kan hålla ihop
som bryts sönder
och flinar
hela vägen ner till betongen
den gapande marken
som slickar
mina skor, och tyngdkraften
fintar bort mig inatt, älskling
jag vet
att du vet
att allt är till låns
att inget betyder något
om det inte gör lite ont


och jag ser på flickan bredvid,
cigaretten
är så malplacerad
i hennes mun
hennes läppar
söker mig
säger mig något
men jag
lyssnar inte
lutar mig in mot henne
möter henne
verkligen möter henne
och det gör lite ont
bara
lite ont


jag slarvar, du vet
slarvern i mig har en öm klack
det finns en väg ut en dag
men jag slarvar
när jag läser om abraxas
och känner kramperna igen, de frigörande
hos dig
eller de groteska helt ensam
och där är jag, titta:
ormen
hålet
kärleken
mitt ockulta hjärta
och offergärningarna: mina vänner
deras drömmar
deras förtroenden


och jag förstår inte hur jag kan
förlora slag efter slag
under mitt bröst

men ändå vinna de här krigen jag gett mig fan på
att lyckas med,
kanske är
vinnare och förlorare
mer av en definitionsfråga
än vad jag först trott


men ingen syndare utan skönhet
för du tar min hand tillslut
som i min dröm inatt
manar mig att kliva ut

för hand i hand
kan gå vi under
utan att meningen går förlorad

hand i hand
är värmen
det sista jag känner
och det spelar ingen roll
vad som bevaras
vad vi
tar med oss ner

för väl under,
står man över allt