En vanlig fredag kväll
en trädgård med buskar små, som med stolar står på
en rymd full av stjärnor
vars världar fylls av folk, folk som jag
tio väskor och fyllda med flaskor, flaskor med pant på en krona
pressade till tusen av alla glädje
kan likaså de andra världar, de världar som oss fast ingen överlevnad på
jag finner mig som en person
en person som inte vill vara som alla andra
men där personer kanske vill vara som mig?

fönster lysta med stearinljus, buskar med bär
musik i mina öron från en simpel burk med skärm på
kan fylla min kropp med dans
flaskors vätska ger oss en rytm, en dålig balans men ändå glädje
finner mig med folket, men en person vars ljus jag bara ser ovanför huvudet

kvällens slut stiger mot natt
musiken läggs ner och kakeltrappan med grässtrån vid kanterna
täcks med människor med en smula trötthet
folk klättrar upp till himlen
med hjälp av en ståltrappa till en mörk platta ovanför ett rum fyllt med skräp och en renault från tvåtusenfem

jag och tre homo sapiens flickos promenerar längs gatkantorna under de ljusa gatulyktor som håller mörkret ifrån
vi ser ett tak som under sig har tre glasväggar runtom sig och en brun bänk i mitten
där sätter sig våra glutimus maximus och munnen rör sig
tills en vandrande fyrhjuls buss kommer och öppnar sina dörrar för oss
en kram och ett hej då för tacken ikväll me dessa var helt underbart

Tack alla för en underbar kväll med er!