Just nu är Lars Winnerbäck på i datorn, ja okej det var flera år sen jag lyssnade på något annat. Mamma brukar skämta om att det faktiskt är just typiskt för min diagnos. Hon har nog rätt tror jag. Förändringar är svåra för mig jag vet inte hur jag ska agera utan blir bra helt lamslagen av panik och vet inte vad jag ska ta mig till. JAg vet verkligen inte, det bara gör mig handlingsförlamad och jag kan sitta på golvet och bara stirra rakt framför mig eller sjunka ner i en stol och inte vet vart jag ska ta vägen. Ni tycker säkert att det låter jätte konstigt och väldigt fånigt, men tyvärr så är det min verklighet.
Jag har varit så enda sedan ja var liten, panikslagen inför förändringar. Eller inte panikslagen utan mer bara inte vetat vad jag sa a mig till Vart jag ska gå, stå, sitta, göra, säga eller ja vad som helst. Var det bestämt att vi skulle åka tio och det blev ändrat till elva kunde eller kan kan jag stå helt lamslagen.

Aja ska i alla fall försöka få min lillebror att gå ut och handla melon åt mg, har så ont i foten att jag knappt kan stå, så att jag skulle ta mig ut till affären är ett rent skämt.

I börja på Gotland gick alt riktigt bra för flickan, hon klarade av att komma iväg till skolan i tid, lägga sig i tid, köpa mat och laga mat varje dag. Ja fats frukosten blev oftast överhoppad precis som hemma, men det gjorde henne inget om hade i allafall aldrig tyckte om att äta frukost.
Men hennes skuldkänslor gentemot Tilda hindrade henne från tt knyta riktigiga vänskapsband med de andra i klassen.

Tillslut var det en flicka, Sophie som en dag kom fram till henne och frågade om hennes händer. Så knöts de nya kontaktbanden på Gotland.

Sophie var född och uppvuxen på Gotland och ode inte als någon lång bit bort från flickan. Flickan blev även vänner med Sophies gamla vänner på Gotland så nu hade hon helt plötsligt ett kompisgäng som hon umgicks med vilket var underbart. Hennes skuldkänslor gentemot Tilda släppte nästan helt och hållet. Tilda hade för den delen inte ens hört av sig till flickan sedan hon hade flyttat till Gotland så kände hon att det var dags att släppa Tilda. Hon kände att hon inte kunde gå och tänka på en annan persons känslor när personen i fråga inte en brydde sig.

Men efter ett tag började den extrema tröttheten komma över henne igen, hon började ringa och sjukanmäla sig till skolan för att hon helt enkelt inte klarade av att ta sig upp ur sängen sedan låg hon i sängen med datorn och TV:n på hela dagen En dag kom Sophie hem till henne och frågade hur det var.
\"Nej jag är bara förkyld\" svarade flickan
\"Ja, men då kan jag gå och handla åt dig vad vill du ha?\" Svarade Sophie.
\"Tack, du är världens gulligaste\" Sa flickan medan hon långsamt kravlade upp ur sängen för att få kunna ge Sopihe pengar för det hon skulle handla.
Nä Sophie kom tillbaka satt de en lång stund och pratade med varandra. Det kröp fram att båda var medlemmar på Harry Potter sidan och även på skrivarsidan.
Det tog ett tag, en sedan tog flickan mod till sig och berättade hur dåligt hon hade mått och varför hon hade varit borta från skolan.
\"Säg till någon gång om jag ska vara hos dig eller så\" Svarade Sophie. Flickan nickade svagt till svar.

Dom började med en film period som skulle vara halva första terminen. Sen skulle dom gå över och ha vanliga lektioner resten av terminen.
Flickan lyckades hålla uppe fasaden för alla fram tills de började med sin första filmproduktion och hon kraschade totalt. Hon bodde ju ensam och det gjorde att hon kunde göra vad hon ville utan att någon såg det.
Snart var hennes armar fyllda med sår. Hon hade rispa upp operationsärren på sina händer, för nu fanns det ju ingen att dölja för att hon skadade sig själv. Hon började hoppa över att äta också hade fått in i sin hjärna att hon var tvungen att gå ner i vikt och väga 43 kg. I förhållande till hennes längd var inte det underviktigt, det hade hon noggrant kollat upp på internet. att hoppa över frukosten var ingen konst, det var hon redan så van vid, men det tog några veckor innan hon klarade av att klara sig utan lunch också visst blev hon trött och illamående men det var något hon fick lov att ta helt enkelt.

Det tog inte lång tid innan Sophie och hennes vänner kom underfund med vad flickan höll på med. En dag kom Sophie hem till henne och krävde att dom skulle äta middag tillsammans, vid det tillfället hade flickan även slutat med middag, hon åt en frukt då och då och livnärde sig på trocadero, cola och isvatten.

Hon har ett glas med isvatten framför sig.
Det enda hon tillåter sig själv att få i sig utan att spy efteråt. Det enda hon kan få i sig utan att demonerna skriker till henne.

Allt hon äter är is.
Allt annat kommer upp direkt igen efter att hon har gått från matbordet. Men isen tillåter hon sig själv att äta.

Den näring hon får är isen i glaset.
Förut hatade hon vatten, det smakade ju inget. Men när demonerna kom insåg hon att isvatten är det godaste som finns.

Allt hon äter varje dag är is.
Om isen hemma är slut får hon panik och ångest, vad ska hon äta nu? All annan mat ger henne bara ångest

All mat bytes mot is.
Förut var mat det bästa hon visste. Men nu skriker bara demonerna till henne varje gång hon äter.

Nu har isen blivit hennes bästa vän.
Normala portioner med mat för att ingen ska fråga. Men så fort hon har lämnat matbordet blir det toaletten där all mat kommer upp igen.

Hon byte maten mot is.
Maten byttes mot vatten och is, det är det enda hon får i sig nu.

Det är bara då demonerna är tysta