Ska sova hemma en natt till, det ska bli skönt, men jag måste till sjukhuset för att hämta medicin.
Jag hoppas att ingen kommer gå bärsärkargång när jag är där med mamma och hämtar medicin, jag orkar inte det idag. Då är det nog jag som kommer skrika rak ut i ångest.
Usch det känns som att min fot har frossa. Vilket den antagligen har också.

Nu har avdelningen blivit så miljömedveten, vi kan absolut inte använda enångs koppar längre, utan varje patient har varsin blå avlång box där tabletterna ligger så att vi ska kunna återanvända dom. För miljön är sååå viktig. Vi har blivit såååå miljömedvetna minsann. Ni skulle bara höra personalen, hur stolta de är över vårt nya miljömedvetna system.

Och självklar nu när jag är hemma igen å märker jag vilken parodi ag lever i. Med fyra småsyskon som ala är tonåringar och älskar att reta varandra. Dom vet exakt vart man ska sätta in stöten utan att det går för långt.
Min familj är egentligen en enda stor parodi, som våra semestrar på västkusten.
\"Pappa huset ligger faktiskt åt det hållet\"
\"Nej, jag är SÄKER på att vi snart är rätt. Men vart ligger det där förbannade huset nu då\" Muttrar pappa till svar.
\"Men pappa testa att..\"
\"Tyst! Jag vet vad jag håller på med\" Och sen kunde vi åka rnt i det lilla vilaområdet i timmar bara är att leta efter huset som egentligen låg åt andra hållet, men pappa vägrade att erkänna att hade fel.

Sedan har vi badningen på västkusten var ju minst lika komiska som körningen dit.
\"Nu badar vi barn!\" Hojtade mamma till oss när vi ala stod våra badkläder på stranden där det blåste iskallt och havet såg inte alls inbjudande ut.
\"Men mamma....\"
\"Inga men nu, vi har kommit hit för att bada, då ska vi bada\"
Jag och mina syskon som också huttrade i kylan slängde förstående blickar på varandra.
\"Men mamma..\" Försökte jag igen. Men mamma som var fullt sysselsatt med att försöka hålla kvar filten på stranden utan att den skulle blåsa iväg ignorerade mig totalt.
\"Kom nu!\" Ropade hon sedan hurtigt är filten var på plats och det lång travar med böcker på den för att den inte skulle blåsa iväg.
Men jag och mina syskon stod kvar.\"Men nu har vi faktiskt åkt hit för att bada och då badar vi\" Sa mamma och såg strängt på oss. Så vi hade inget val det var bara att slänga av sig de varma kläderna och frysandes tassa ner till vttnet som var minst lika kall som den råa vinden som ven om oss.
Som tur vad valde mamma och pappa att åka till badhuset dagen efter, inomhusbadhuset. Där kastade vi oss alla glatt ner i bassängerna och började bada och leka.
Jag som alltid har tyckt att det är roligast att simma under vatten och se hur länge jag kunde hålla andan började så klart med det. Och jag slog till och med nytt rekord.

Ja, det var en av våra ånga semsterresor, någon gång ska jag även berätta om Thailands resan som också var världens parodi, helt typiskt Familjen Hansson.

Jag ska kanske ta och berätta lite om min familj, som sagt har jag ju nämnt att vi lever ien enda stor parodi. Jag har som sagt fyra småskon, alla är helsyskon. Ja eftersom att vi är sju i hela familjen så förstår ni att det händer rätt mycket saker i vår familj, man har liksom aldrig tråkigt för det händer alltid saker.
Mina två yngsta systrar som också är tvilingar är pratkvarnarna i familjen, eller jag var likadan som dom när jag var liten, pratade precis lika mycket som dem fast jag lugnande ju ner mig efter ett tag, men dom två är fortfarande lika pratglada som alltid. Om man vill ha några hemligheter ska man absolut INTE berätta det för dem, för då vet hela världen om det efter bara fem minuter.

Sen har jag min lillebror, som ja har varit WoW nörd, och då menar jag verkligen nörd. Han försökte en gång få mig att börja spela, men jag spelade bara en gång, visst det var kul, men jag var alldeles för besatt av internet då för att orka fortsätta på min gubbe. Han är den tystaste av oss alla, men han är ju ända killen också. Han och hans vänner har de mesta märkliga grejerna för sig. Stänger dörrar och smyger med tejp och platsfolie om de sedan vill ha en docka till.
\"Jaha, vad ska ni med den till?\"
\"Jag lovar du får tillbaka den, i helt skick...eller ja kanske\" Svarade min bror och försvann snabbt utom synhåll för mig.
Han har rätt konstiga funderingar för sig. Som när vi läste en löpsedel om att det fanns över 600 våldtäktssmän på fri fot i staden vi bodde i.
\"Mamma, vilka gator kan jag gå på utan att det står en våldtäksman i andra sidan av gatan?\" Frågade han en dag när vi satt och åt middag.
\"Eh...ja...\" Svarade mamma som blev helt ställd av frågan och kom inte något bra svar.

Sedan har vi min äldsta lillasyster, hon är den mest konstnärliga av oss alla, hon skriver som en gud. Jag menar det verkligen, hennes svenska lärare säger att skriver på författarnivå och jag måste nog hålla med. Hon har en del lustiga formuleringar, men dom passar så bra in i det hon skriver. För någon månad sedan fick hon ett hedersomnämnande för en novell hon hade skrivit på svenskan som hon sedan skickade in till en tävling för skolungdomar och hon fick hedersomnämnande. Jag är så stolt över henne, men jag har så svårt att visa det.

Jag älskar mina småsyskon, jag kan nog inte ens tänka mig ett liv utan dem. De betyder allt för mig och jag älskar dem, men jag har å svårt att visa det.
De kommer med de mest klockrena kommentarerna om alting, det är bara för underbart.

\"Din finne är ju mycket mindre idag än vad den var igår\" Sa en av tvillingarna en gång till min äldsta lillasyster, meddans hon kröp längre ner under täcket så att nästan bara näsan stack fram.
\"Men Vanessa! Så säger man inte\" Sa mamma strängt när min äldsta lillasyster fick totalt spel.
\"Men, den är ju mindre\" Svarade Vanessa helt uppriktigt.
Nej, nu rymmer jag!\" Sa Matilda, min äldsta lillasyster en dag när hon tyckte att alla hennes syskon hade varit alldeles för elaka mot henne. Så hon sate på sig sina skor och marscherade ut från lägenheten. Medan vi andra satt och och vred oss av skratt vid köksbordet.
När vi tittade ut genom fönstret så såg vi Matilda stå där ute på gården utan att röra sig en millimeter. Efter tio minuter kom hon tillbaka in igen arg som ett bi.

I vår familj tillhör det vardagen att det kommer ett par hjulande tvillingar ut i vardagsrummet. Och sedan få en lång redogörelse av det senaste nummret av Svensk damtidning. Som mamma tusen gånger har sagt att vi inte vill höra. Men ibland låter det som att Vanessa och Hanna (mina tvillingsystrar) känner kungafamiljen personligen.

Jag önskar att ni alltid fick vara barn, sådär små och oskyldiga som bara ni kan vara
leka i trädgården med storasyster som vakt
och mamma inne i köket och lagade hemmagjorda köttbullar till middag 
(Fast egentligen var de uppvärmda i micron och sönderkokt pasta, för mamma hatade att laga mat)
Jag önskar att ni aldrig ska bli av med era fantasier, att molnen är fluffiga som man kan gå på
att det finns en skatt vid regnbågens slut
Leka med underbara färger som blir en alldeles egen värld
Få vara kvar i den skyddade världen dit verkligheten aldrig kom in
(Egentligen fanns aldrig dom där fantasierna, det var bara jag som ville det)
Jag önskar att hästarna fanns kvar i sina hagar och att ni red på dom än
att alla era dockor fanns kvar ch att lekarna aldrig tog slut
För när ni lekte var det lycka i varje andetag och inga misslyckanden som jag sedan gjorde
(Fast hästarna var egentligen stolar med kuddar och täcken på)
Tänk om ni fortfarande fick lära er att apa börjar på A och björn på B
och att ni slapp alla läxförhör och målen för årskurs fem, sex och åtta
Att fantasin fortfarande var det enda ämne i skolan man behövde ha
(Man behöver inte klara målen för femman redan andra veckan i skolan)
Jag önskar att jag kunde berätta om hur ni ska klara betygshets och verkligheten
Förlåt för att jag aldrig läste sagorna ni ville höra, hoppade över sidor i böckerna för att jag inte orkade läsa
(Förlåt för att jag stack hål på er skyddande bubbla)