Du ville gråta mina ögon
och somna i min famn

Du ville ge mig ditt hjärta
och viska mitt namn

Jag kunde ej tro
jag kunde ej fatta

Att kärleken var så enkel
så man kan skratta

Jag kunde inte ta till mig
när du visade dina känslor

Snarare blev det
kortslutning och våndor

Nu när tiden gått
och du hos mig är kvar

Börjar jag förstå
vilken krångelmaja jag var