Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

då ger hon upp

det räcker inte. det räcker ingenstans. hur kunde hon vara så dum. hur kunde hon tro det.
hon tänkte att om någon bara bryr sig om henne. bara litegrann. skulle hon nå upp till ytan. men hon flyter vidare. alldeles ovan botten. bland vattengräsen. och stumma, stirrande fiskar, som inte frågar henne någonting. bara glor. ogenerat. tomma fiskar med öppna gap. då rodnar hon. skamset. för hon har inte lärt sig någonting. om varken stirrande fiskar eller sig själv.
då ger hon upp. igen.




Fri vers av KatastrofKatt
Läst 644 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-07-03 12:40



Bookmark and Share


  Peter Stjerngrim VIP
Uppgivenheten berör starkt i detta flöde ...
Men vad är Vattegräsen?
2005-07-04

    Agnieszka
vackert bildande meningar. starka ord.
2005-07-03

  Elfrida
jätte bra skrivet!
2005-07-03

    ej medlem längre
hur gör man katten när man vill hjälpa, så starkt vill man det men ens egna problem tär på en själv..

lysande prosa tycker jag att din text är.. du är magisk!
2005-07-03

  nicklas ekström
ytspänningen är svårast att komma igenom ...
2005-07-03
  > Nästa text
< Föregående

KatastrofKatt
KatastrofKatt