Jag försökte skriva någonting vackert
Någonting som skulle beröra människor
Ta sig in i deras iskalla hjärtan och ta med sig elden
för att värma den som alltid fryser
Tränga sig in bland alla hjärnceller som går på högvarv
för att hinna med i den verklighet som andra hjärnor skapat

Jag ville skriva någonting tragiskt
Någonting som skulle skapa sorg hos människor
Som sakta skulle krypa upp och överraska dem
och berätta att det jag skrivit var realistiskt
Som egentligen skulle behöva ett mönster
för att veta hur världen ska sys ihop, stygn för stygn

För alla berättelser har alltid två perspektiv
Och sagorna stämmer aldrig
Tellus har inga goda eller onda sidor
Det handlar om att välja på vilken läktare man vill stå
Och allt jag ville skriva och förtälja för er är egentligen bara simpla regler
som inte alls är särskilt vackra eller tragiska

De är helt enkelt bara en lång undran